D'You Know What I Mean?

"Little-N" blev religiös

2008-10-01T17:50:00.008+02:00

Jag har inte mycket till övers för religion. Kristendom eller scientologi, för mig är det samma skit.

Därför blev jag lite orolig när "Little-N" förklarade för mig att han tänkt gå i kyrkan. Min nyfikenhet tog överhanden och jag började luska i det hela. Till slut fick jag reda på att han tänkte spendera helgen i Umeå — av alla ställen — för att besöka Hedlundakyrkan.

Det var uppenbart att någonting inte stod rätt till. Han berättade sedan den egentliga anledningen. Hedlundakyrkan hade nämligen skickat ut ett informationsblad med ett cannabisblad på. Den innehöll också uppmaningen:
"Öppet för dig som är intresserad, nyfiken och vill prova på."

Det hela visade sig dock vara ett misstag från kyrkans sida. Cannabisbladet skulle varit ett höstlöv. I samma ögonblick som det förkunnades så försvann också "Little-N:s" religiösa pånyttfödelse. Hans svordomar kan därmed åter höras högt i Granloholm (och hos "S" i Sallyhill). Tack och lov för det!

Aftonbladet rapporterar om informationsbladet.

Rättsröta i Sverige

2007-12-12T14:50:00.000+01:00

Det är dags att bli allvarlig för en stund...

Jag läste nyligen att de svenska domstolarna saknar kompetens när det gäller IT-relaterade mål. Det finns inte heller några specialutbildade domstolar i uppgift att ta hand om komplexa, eller ens de simplaste av IT-mål.

– I regel hanterar man det genom att välja en domare som rent privat har större kunskaper än andra. Men man kan inte prata om någon specialistkunskap, säger Staffan Levén, hovrättslagman vid hovrätten för västra Sverige, till IDG.

Vi hade också nyligen den löjeväckande razzian och utredningen mot The Pirate Bay. För er som inte vet så erhåller Pirate Bay ”trackers” till upphovsrättskyddat material. Förenklat kan man säga att de tillhandahåller länkar till upphovsrättskyddade filmer och musik, på samma sätt som Google och dylika sökmotorer gör.

Antipiratbyrån gillar naturligtvis inte att det är så lätt att ”fildela” och med hjälp av kammaråklagare Håkan Roswall så gjorde man 2006 en razzia mot Pirate Bays webbhotell. Pirate Bay har inget upphovsrättskyddat material på sina servrar och man kan, genom att använda Internet, mycket enkelt se vad de sysslar med. Man kan också enkelt konstatera att det de gör inte är olagligt. Det hindrade dock aldrig Roswall och polisen.

Samtliga servrar på webbhotellet beslagtogs, vilket ledde till att andra företag och privatpersoner som hade sina hemsidor på samma webbhotell som Pirate Bay, nu kopplades ned. Alla dessa servrar behölls också under mycket lång tid och de drabbade fick ingen som helst kompensation för att deras hemsidor, och i många fall verksamhet, stängts ned. Pirate Bay var dock igång igen inom några timmar, nu från ett utländskt webbhotell. Idag drivs de återigen från Sverige.

Noterbart i sammanhanget är att Kavkascenter, en Rysslandskritisk nyhetssajt hade sin hemsida på nämnda webbhotell. Roswall hade vid ett tidigare tillfälle försökt få den hemsidan stängd, men misslyckats då det är en nyhetssajt som är särskilt skyddad enligt svensk grundlag eftersom den har utgivningsbevis. Var det bara en slump att den sidan rök med av bara farten?

Personerna bakom Pirate Bay står fortfarande åtalade, trots att de inte begått någonting som tycks strida mot lagen. Åklagare Roswall har varit i rejält blåsväder sedan folk kritiserat att det inte fanns någon grund för razzian och att man huvudlöst går ärenden åt privata intresseorganisationer.

Roswall har vid upprepade tillfällen begärt uppskov och något datum för en rättgång tycks ännu inte vara satt. Det är uppenbart att åklagaren desperat söker efter någonting för att kunna rättfärdiga sitt snedsteg.

Personerna bakom Pirate Bay är åtalade för olaglig fildelning eller medhjälp till olaglig fildelning. Olaglig fildelning har de helt uppenbarligen inte begått och detsamma går att säga om medhjälp till olaglig fildelning. Skulle de, mot all förmodan, bli dömda så innebär det att vi som samhälle härnäst måste gå efter personer bakom Google, MSN, Gula Sidorna, Telia, osv.

Som grädde på moset är det uppenbart att tillslaget i grund och botten föregicks av ministerstyre. Bodström hade innan razzian varit i kontakt med Antipiratbyråns amerikanska motsvarighet och dess myndigheter, där det konstaterades att det skulle ligga i allas intresse att stänga Pirate Bay för gott. Om inte kunde handelssanktioner mot Sverige vara aktuellt. Trots ganska uppenbara bevis friades Bodström i den JO-anmälan som riktades mot honom.

Den svenska rättsrötan stannar dock inte vid detta. Nyligen dömdes en svensk Uppsalabo till villkorlig dom och dryga böter. Av utredningen att döma så har den tekniska bevisningen och hur man beaktat den varit under all kritik. Åklagaren och hennes kumpaner säger till exempel att det är väldigt konstigt att man har ett lösenordsknäckningsprogram och att det är konstigt att ha säkerhetsprogram, som följer med de flesta Linuxdistributioner. (Linux är ett gratis operativsystem, och ett alternativ till Windows.)

Chatrine Rudström är kammaråklagare i Uppsala med it-brott som specialitet. Hon har drivit en rad mål där avancerad teknik figurerar, bland annat fallet med den utpekade ”Uppsalahackaren”. Målet har behandlats av en vanlig rotel på Svea hovrätt, utan särskild it-kompetens.

– Alla tre parter, domstolarna, åklagare och advokater, brister i kunskap om vad som nu är basal bevisning, erkänner Rudström för IDG.

Detta erkänner alltså den åklagare som ”satte dit” Uppsalahackern. Skrämmande, var ordet.

Framtiden då? Ja, inte ser det bättre ut. Antipiratbyrån, som jag berättade om tidigare, är en ekonomisk förening som företräder företag inom den svenska film- och datorspelsbranschen. Med andra ord är de som vilka andra företag som helst, med syfte att göra vinningar till sig själva. Detta till trots så samarbetar de VÄLDIGT NÄRA polisen. De får ta del i utredningar, deltaga i razzior och påverka polis och åklagare på ett skrämmande sätt som hotar vår rättssäkerhet.

Idag rapporteras det att Antipiratbyrån fått gå igenom hårddiskar som beslagtagits i en razzia mot en misstänkt ”pirat”, som polisanmälts av, just det, Antipiratbyrån. Motiveringarna till beslutet är också de skrämmande. Britt-Louise Viklund säger till IDG:

– Deras företrädare som ska höras i rätten ska höras under ed som alla andra och det är upp till rätten att avgöra deras trovärdighet. Vi får utgå från att inte ens antipiratbyråns företrädare begår mened för att främja sin egen organisation.

Hur ofta skickas den informationen till privata intresseorganisationer?
– Det kanske inte är så ofta, men vi måste ibland göra så eftersom vi tar in experter.

Deras experter i målet är alltså samma personer som gjort polisanmälan. Samma organisation som far med osanningar i media för att främja sina intressen. Samma organisation som föranlett ministerstyre i Sverige. Samma organisation som moraliskt agerar minst lika fel som landets alla ”fildelare”. Rättsröta, någon?

Antipiratbyrån har stött på ett problem i sin jakt på fildelare. För att få tag på en ”fildelare” måste man spåra denne via IP-adressen. För att få ut personuppgifter kring vem som har den aktuella IP-adressen krävs det att brottets straffskala är fängelsestraff, vilket fildelning inte är idag.

Antipiratbyrån gillar naturligtvis inte detta och man har varit på regeringen för att få till stånd en ändring. Enligt ett förslag skall upphovsrättshavarna (Antipiratbyrån) själva få begära ut personuppgifter kring misstänkta fildelare! Det är naturligtvis ett stort hot mot den personliga integriteten och det är en skandal att man ens funderar på att låta privata intresseorganisationer agera polis. Förslaget utsattes för hård kritik och går förhoppningsvis inte igenom.

Hur som helst så är det en skrämmande utveckling vi går mot, där företag som Antipiratbyrån får stor makt.

Pilen kryper till korset

2007-12-08T00:47:00.000+01:00

Vem minns inte min eminenta lägenhet på Albäcksgatan? En klockren lägenhet för en ungkarl i sina bästa år. Nåväl, det kom en del sarkastiska åsikter om ”bunkern”, som den kallades. En som hördes allra mest var Pilen. Nu får han dock krypa till korset – och det rejält! Det har nämligen visat sig att Pilen skaffat sig en egen bunker, i Haga dessutom!

Det blir också värre än så, för enligt rykten skall det vara ett gammalt skyddsrum som gjorts om till lägenhet. Det sägs också att lägenheten helt saknar riktiga fönster.

Som grädde på moset har han sedan beslutat sig för att inte ha någon inflyttningsfest. Skäms han för lägenheten, månntro? Skärpning för fan! Hur som helst; skrattar bäst som skrattar sist, Pilen!

Per Mårts och kanadensisk juniorhockey

2007-12-05T07:37:00.000+01:00

Det har väl stått klart ganska länge att Per Mårts är en propp? I gårdagens Expressen hade han ett uttalande som styrker detta. Han är som bekant förbundskapten för småkronorna och skall tydligen ha scoutat de fyra svenska JVM-spelarna (Figren, Hagelin, Kempe och Möller) hemmahörandes i Kanada. Det faktum att han scoutar spelare skall han dock ha beröm för.

Tänk om Bengt-Åke kunde göra samma sak för A-landslaget? Inför OS kan jag visserligen erinra mig att han åkte och scoutade spelare som Zetterberg, Forsberg och Alfredsson. Ungefär som att han var tvungen att se dessa spelare på plats för att veta vad de gick för. Nä, det var uppenbarligen inget annat än en förtäckt semester, betald av förbundet. Fast å andra sidan... Med tanke på hans laguttagningar så kanske dessa spelare inte var givna i laget förrän han såg dem spela?

Nåväl, tillbaka till ämnet. Mårts skall han tydligen ha blivit överraskad av den låga kvaliteten på de tre juniorligorna i CHL (OHL, WHL och QMJHL).
- Så många dåliga hockeyspelare har jag inte sett samtidigt. Där måste de lära sig att överleva.

CHL-lagen omsätter flera miljoner dollar och har publiksiffror som i många fall överträffar Elitserielagen. Det är den liga som fostrat överlägset flest antal spelare till NHL. Det är inte heller någon större skräll att de kanadensiska juniorlandslagen, beståendes av CHL-spelare, kör över de svenska landslagen, år efter år.

Vår egen juniorliga med det coola namnet SuperElit däremot… Där snackar vi hockeyspelare på genomgående hög nivå. Eller?

Mårts menar också att de kanadensiska juniorligorna är fel väg att gå för svenska talanger och det må vara sant för de många spelare som saknar kämparglöd, inställning och hjärta. För de spelare som besitter dessa egenskaper kan juniorligorna i Kanada vara ett utmärkt komplement till att spela i SuperElit och nöta bänk för ett svenskt seniorlag. Fast det gäller att man är "tuff", för Mårts fortsatte:
- Jag tycker de [tränarna] beter sig väldigt illa. Du och jag vill ha kritik som gör oss bättre. Därborta är det lite macho och en hierarki. Jag vet inte om man ska såga folk hit och dit. Det tror jag inte man blir bättre av.

Tänk er tanken att vuxna svenska män skall få ta emot kritik för sitt undermåliga spel! Nä, fy fan, det är uppenbart att de kanadensiska juniorligorna är en illusion och att de i själva verket är helvetet på jorden.

Tacka vet jag trygga, svenska, SuperElit!

Eller?

"The Downie recalled!"

2007-12-05T06:52:00.000+01:00

Med de senaste avstängningarna, nu uppe i fem stycken för säsongen, är det uppenbart att NHL och media är ute efter att sätta dit Flyers. Det enda positiva med hela soppan är den respekt och skräck som organisationen får runt om i ligan. Broad Street Bullies är tillbaka – om än i en simplare form – och det lär bara vara en tidsfråga innan "Philly Flu" börjar spridas runt om i ligan.

Den senaste spelaren att bli avstängd var Riley Cote, som fick tre matcher för en händelse som inte var särskilt allvarlig och inte heller ledde till någon skada. NHL varnade Flyers för framtida incidenter och Flyers svar var lika kaxigt som glasklart: "The Downie" kallades omedelbart upp från Philadelphia Phantoms för att förstärka laget mot Minnesota Wild. För er som inte vet så föll Downie offer för massmedial moralpanik efter att ha tacklat Dean McAmmond i en träningsmatch under försäsongen. Han fick 20 matchers avstängning och detta redan innan han ens spelat en enda NHL-match. Med sitt straff avtjänat står han nu redo för NHL-debut.

I natt tar sig Flyers an Wild på bortaplan och jag hade nöjet att observera deras skräck på ett av deras diksussionsforum, i tråden "Downie recalled" Nedan följer ett par underhållande citat:

"Well doesn't this news just suck."

"Is anyone else nervous, worried or concerned about the skilled players for the Wild with Philly coming to town. I know we (as fans) can't do a thing about it, but there has been a string of injurys following Flyers games."

"With the Wild just starting to get healthy again I would hate to see another injury to a key player. I guess the only thing players can do is, keep there heads up and dont put them selfs in situations that could injury them."

"Too all the Wild players good luck and dont get hurt."

"I don't think the Wild players will be scared to step on the ice because the big meany Philly Flyers are coming to town... at least I hope not."

"It's not Ultimate Fighting, which is where the NHL is headed unless the discipline guru's start taking control of the game."

"I'm worried about Philly coming to town in general with everything that's been going on. If we come out of this game healthy, I consider that a victory in itself."

Det är härligt att vara det mest fruktade och föraktade laget i hockey igen och man kan nästan börja förstå känslan hur det var att hålla på Flyers under 70-talets glansdagar. Lås in edra fruar och barn; Broad Street Bullies är tillbaka och The Downie likaså!

Bergväggen /v2

2007-11-30T16:45:00.000+01:00

Jag noterar att Bergväggen har fått en mer seriös inriktning än senast det begav sig. I slutet på 90-talet var Bergväggen en populär hemsida på Hedbergskas gymnasieskola. Profiler som Caveman, Henke, Svedin, Hjorten, Javet och Ankan var flitiga besökare på sidan där man kunde läsa om allt ifrån hockeypubliksiffror till den ökända ”Kreü-knackningen”. Sidans största attraktion var dock de många porrbilderna som till slut ledde till sidans undergång.

Bandbredden räckte inte till för alla besökare och sidan gick i graven i samma stund som Larsa tog med sig Internetsladden hem. Det är kul att sidan har återuppstått – så länge den fortsätter att vara seriös! För frågan är väl bara när porrbilderna återkommer, Larsa? Förresten, fungerar den gamla adressen? http://cum.two/slaska22

/hb97danz

Bästa citatet

2007-11-30T06:22:00.001+01:00

Bästa citatet från Londonresan bjöd Sanna på och detta redan innan vi lämnat Sverige. Vi satt oss för att äta på O'Learys då hon beställde strips eller något dylikt. Hon var dock lite skeptisk till dippsåsen och frågade servitrisen:
"Är det kött i dippen?"

Uppdateringar

2007-11-30T06:19:00.000+01:00

Jag tycks ha fått till inloggningen igen så härmed lovar jag bättre frekvens på uppdateringarna, inte minst då jag fått konkurrens av Bergväggen och Cafékajen.

London!

2007-11-30T05:41:00.000+01:00

Resan till London levde helt klart upp till förväntningarna! Mats och Therese var utmärkta värdar, London lika trevligt som alltid och musiken över förväntan!

Onsdagen blev ganska kämpig. Avresan skedde redan på tisdagskvällen och det blev därmed ingen sömn under natten eftersom flyget gick kring sextiden på onsdagsmorgonen. I väntan på flygbussarna till Skavsta hade vi visserligen tänkt sova på en bänk på Centralstation. Den planen gick dock snabbt i stöpet, sedan det visat sig att de stängde kring midnatt. Vi sökte därmed härberge hos Josef och Johanna under några timmar. Vi fick också sällskap av Pilen, som nyss hade kommit hem efter att ha sett någon meningslös fotbollsmatch i Italien.

Nåväl, väl framme i England, kring åttasnåret lokal tid, fick jag tillbringa tolv timmar på stan i väntan på att Mats eller Therese skulle sluta jobbet och komma hem. Utan sömn blev det många långa och tröttsamma timmar. De flesta spenderades på diverse kaféer och jag vet inte hur många cappucinon jag fick i mig under dagen. På kvällen blev det någon öl och fotboll på en lokal pub i Southwark.

Torsdagen spenderade jag till en början inne på stan, ensam, sedan Sanna och Joanna tagit sovmorgon fram till 14-tiden. På kvällen käkade jag och Mats en trevlig pubmiddag (beståendes av cheeseburgers). Sex Pistols spelade samma kväll ute i Brixton i den första av sex planerade reunion-konserter. Jag försökte få med mig någon på denna historiska händelse, men inge ville. Jag beslöt mig därför för att åka ut till Brixton efter middagen för att kolla vad en biljett kunde tänkas gå på. Dessvärre så strulade tunnelbanan och inga tåg skulle gå tillbaka från Brixton. Jag hoppade därför av i Stockwell för att försöka gå till Brixton och därigenom ha tillbakavägen utstakad. Det var fler som hade samma plan och jag slog följe med två trevliga medelålders herrar som blev gröna av avund då jag berättade att jag skulle se The Verve dagen efter.

Väl framme i Brixton hittade jag genast en ”tout” som skulle ha 50 pund för en biljett. Jag spelade genast ointresserad och fick ned priset till 40 pund, ett överkomligt pris för att se en av de grupper som revolutionerade musiken, en gång för länge sedan. Pistols var kraftigt försenade och det var inte förrän buropen började höras som de intog scenen. De var över all förväntan och Johnny Rotten visade att han var i absolut toppform när han pratade med – och inte minst hånade – publiken.

På fredagen mötte jag upp "Paris & Nicole" ute i Camden, dit de åkt för att tatuera sig. Redan här fick vi ett smakprov på deras eminenta lokalsinne. De hade nämligen gått omkring utan att hittat någon tatuerare. De hade fått fråga på turistinformationen och fått till svar att gå ut och till höger. Där hittade de omgående flera av de 100-tals(?) tatuerare som finns i Camden. Noterbart är att det bokstavligen tog tio skunder från att jag klev av ut ur tunnelbanestationen tills jag fick höra:
"Want some weed, mate?"

På kvällen blev det lite öl innan vi, något sena, tog tunnelbanan tillbaka till Camden. Vi skyndade oss bort till Roundhouse, där The Verves efterlängtade reunion-spelning väntade. Det var ett enormt tryck efter biljetter. Folk gick desperat omkring utanför och försökte köpa biljetter, där priser uppemot 3000 kr nämndes. Sanna hade ingen biljett och desperationen kunde snabbt skönjas i hennes ögon.

Efter mycket om och men hittade hon en kille som sålde två biljetter för 300 pund. Hon bad om att få köpa en, men killen tvärnekade och gick därifrån. Sanna bad och påpekade att hon faktiskt rest ända från Sverige för att se konserten. Det visade sig då att killen också var svensk. Sanna fortsatte ändå att prata engelska innan jag och Joanna påpekade att hon kunde börja prata svenska. Efter mycket om och men fick hon ena biljetten får 100 pund.

Konserten var helt fantastiskt bra. Alla hitsen spelades och den enda låten jag riktigt saknade var One Day. Arenan var mycket bra och publiken levde med i allra högsta grad. Enda smolket i bägaren var att vi hade sitt- istället för ståplats. Jag fick i alla fall trevligt sällskap i form av en het dam från Wales. Hon visade mig en hel del uppmärksamhet. Dessvärre så hade hon sin man bredvid sig så jag hade inte alltför mycket svängrum.

På scenen öste Ashcroft och McCabe på rejält och det här var förmodligen en av de bästa konserterna jag varit på. Förmodligen är bara Oasis i Manchester bättre.

Efter konserten begav vi oss till ett snabbköp för att köpa dricka. Sanna och Joanna köpte säkert tio Bacardi Breeze som de sedan hällde i sig i värsta alkisstil. Personligen, sofistikerad, som jag är så drack jag bara ett par stycken i en måttlig takt. Tjejer, man behöver inte alltid vara askalas när man går ut. Efter köpstoppet begav vi oss mot tunnelbanan för att möta upp Mats och Therese.

Efter spelningen gick vi på Koko, den kända klubb som syns i TV-programmet ”London Live”. Det var ”Club NME” och det bjöds på livemusik, som var helt OK, även om det var lite för mycket electronicinfluerat för min del. I barerna var det desto bättre musik. I den vi bosatte oss i spelade DJ:n det bästa av vad musiken har ett erbjuda. Det var som att han hade kopierat min playlist och artister som Oasis, Kasabian, Stone Roses och Blur snurrades friskt. Jag snackade en hel del musik med DJ:n och fick sex stycken biljetter som kunde bytas in mot gratis öl eller drinkar. Kvällen var på det hela riktigt lyckad!

Lördagen började med en dyr fast god frukost i Soutwark. Joanna och Sanna skickade sedan ett SMS till Mats: ”Visst bor du i Wimbledon?” Det var naturligtvis helt felaktigt och den tunnelbaneresa som normalt tar åtta minuter hade förvandlats till en 45-minutersresa ovan jord, för damerna som har de sämsta av lokalsinnen. Efter någon timme dök de upp i Soutwark, där de sedan tvingades söka upp oss ute vid Tower Bridge, där vi satt och fikade. De följde med hem till Mats, hämtade sina väskor och begav sig ut till sitt boende i Bayswater. Vi bestämde att de skulle komma tillbaka kring 20-tiden för mat. Så blev det aldrig. Det visades sig sedan att de återigen visat sig oförmögna av att klara den enkla uppgiften att åka tunnelbana. Det bekräftades av Joannas SMS som såg ut något i stil med:
”Men va fan vi är i jävla Winbledon igen! Kuktunnelbana!”

När de sedan kommer fram, kraftigt försenade på över två timmar undrar de ”hur jävla många Paddington stations det egentligen finns?” Det finns naturligtvis bara en (även om den är utmärkt som två på kartan för att särskilja att den servar två olika linjer) och Paris och Nicole har därmed spenderat större delen av tiden med att åka fram och tillbaka till Paddington station, som dessutom inte är i närheten av Southwark. En tunnelbaneresa på maximalt åtta minuter förvandlades återigen till en tvåtimmarsresa för damerna. Skall man skratta eller gråta? Jag skrattade i alla fall. Tills jag grät.

Deras sena ankomst ledde till att förfesten blev alltför försenad. Mats och Therese tappade intresset för att gå ut så jag, Sanna och Joanna begav oss ensamma ut, sent. Vi hade fastnat för ett ställe vid Waterloo Bridge, inom gångavstånd från Mats och Therese. Det var viktigt eftersom vi var tvungen att bege oss hem kring fyra, då hemresan stod för dörren.

Stället vi hamnade på var ett stort studentställe, som kanske inte var fullpackat men ändå bjöd på bra musik, fast det kanske var lite för brett för att helt falla mig i smaken. De spelade allt från Guns n’ Roses till 70-tals hits, även om britpopen tack och lov dominerade. Joanna och framförallt Sanna var rejält på lyset. De tyckte direkt att det var ett skönt ställe, men sedan de inte blivit alltför mycket uppraggade sjunk deras intresse drastiskt.

Framåt 03-tiden ville de därför möta upp Sannas pojke, Rob, på ett ställe längre än en halvtimme därifrån. Med tanke på den tidspress vi var under så var detta en idiotisk idé, men de vägrade lyssna. I alla fall inledningsvis. Sedan de irrat runt i 20 minuter utan att hitta en taxi eller vägbeskrivning gav de tack och lov upp. Vi gick tillbaka till stället och begav oss därifrån klockan fyra. Sanna hade då ringt dit Rob, pojkstackaren, som väntade på oss utanför. De fick inte göra så mycket mer än att säga hej innan vi drog med oss Sanna. Väl hemma i Southwark begav vi oss till närmsta butik och inhandlade chips och dricka. England har verkligen goda chips! Sanna var full hela vägen till flygplatsen och jag måste säga att hon var ganska underhållande. Se nedan för ett litet smakprov:

"Matt Nibe" bloggar

2007-06-26T20:58:00.000+02:00

Mannen som var kritisk mot allt bloggande har nu krypit till korset och skaffat sig en egen blogg. Det handlar om Nibe och hans blogg "din boj i bukten", eller "Matt Nibe", som den först hette.

Besök gärna bloggen, för Nibe brukar ju ha mycket skit att förtälja för omvärlden...

http://heading-for-decapitation.blogspot.com/

Skolkade Pilen från biologin?

2007-06-26T15:32:00.000+02:00

Frågan är helt klart befogad sedan Pilen under en promenad visade sig ovetande att maskrosorna blir vita och ”fröar” efter att de dött.

Var inte Pilen med både i Skogsmulle och Fältbiologerna? I så fall ter sig det hela än mer märkligt...

The Verve reunite!!!

2007-06-26T15:21:00.000+02:00

NME släppte idag den lika underbara som överraskande nyheten att The Verve kommer att återförenas för en tour framåt vintern! Det ryktas även om att grabbarna kommer att arbeta på ett nytt album under sommaren!

Ashcroft, McCabe, Jones och Salisbury är därmed tillsammans för första gången sedan 1999! Någon som hakar på och ser dem i London i november? Biljetterna släpps den sjätte juli och jag kommer definitivt att försöka få tag på en.

Midsommar

2007-06-26T15:13:00.000+02:00

Midsommar blev väl ungefär som väntat. Men vad hände egentligen? Minnet är ganska diffust men vi höll igång ett bra tag, som sig bör. Alla var klapp, vilket får symboliseras av herrarna Henke och Nicke som båda blev utan mobil sedan de i fyllan glömt bort sina respektive PIN-koder. Smidigt.

Det blev dåligt med bilder, jag tror jag glömde bort det i all berusning. Här kommer i alla fall några:

Woo Woo!

2007-06-11T18:03:00.000+02:00

Woooooooooooooooooooooooooooo!

Din x

2007-06-11T17:56:00.001+02:00

Det finns ett och annat skönt företagsnamn ute i samhället:

Deras namn...

Woxxa och Barât?

2007-04-19T19:00:00.000+02:00

Någon annan som sett Woxlins likhet med Libertines/Dirty Pretty Things Carl Barât?

Carl Barât?

(Pete och) Daniel Woxlin?

Som bonus passar jag också på att sno en klassiker från Nickes blogg:

John R. Bolton

2007-04-02T14:46:00.000+02:00

För att hålla P intresserad så kommer härmed ett litet politiskt inslag med John R. Bolton, USA:s före detta FN-ambassadör. Hans syn på demokrati och hans historiska koll är minst sagt intressant.

Jon Stewart är för övrigt en utmärkt komiker som tyvärr inte syns särskilt mycket i svensk TV.

The Daily Show:

Och uppföljningen:

Böghög

2007-03-23T20:06:00.000+01:00

Här är den efterlängtade videon från i somras, där vissa personer skämmer ut sig utanför Oscar. Klockan är 03:05, alltså direkt efter stängning, när de bestämmer sig för att köra en "böghög" alldeles utanför. Jag tror visst att Jacke fick ta den värsta smällen.

Deltagarna är Henke, Josse, P, Jacke, Sanna, Joanna, Nisse och Johan.

Notera hur Johan, ”Uppviglaren", hoppar in som siste man. Game misconduct for third (eller snarare seventh) man in! Det är också intressant hur Joanna och Sanna går dit, men inte vågar fullfölja aktionen.

Joanna Diamond?

2007-03-23T16:14:00.000+01:00

Att Joanna gillar Amy Diamond har varit en hemlighet, men inte längre. Häromveckan kunde man nämligen se på http://last.fm att hon hade lyssnat 118(!) gånger på en av Amy Diamonds låtar.

Snacka om taskig smak och fantasilös variation i låtvalet…

Polisens het

2007-03-23T15:52:00.000+01:00

Lördagen blev väl sådär… På vägen till krogen blev jag tagen av polisen och fick böta 500 kr (Har de inget bättre för sig?). Anledningen? Nej, det var ingen pissbot, jag hade bara med mig lite färdkost (läs: vodka och lite fruktsoda) på vägen till krogen.

Det ironiska var att det var smuggelsprit. I vanliga fall brukar jag bara ta med en halvliter och köra på det, men när det nu var så (förhållandevis) billig sprit så tog jag med mig hela flaskan, vilket visade sig bli mitt fall. Med en vanlig halvliter så hade jag konsumerat det hela innan jag ens nått poliskontrollen.

Nu till den stora frågan: Skall Joanna och Sanna stå för kalaset? Eller skall de dela på notan tillsammans med Nicke? Jag skulle nämligen inte ut, men blev tvingad av just ”Paris och Nicole”. Att Nicke förstörde hela kvällen genom att inte gå ut och därmed sent flytta förfesten från P till Jocke i stan, spelar ju också in.

Nicke, Sanna och Joanna, jag skickar notan så får ni göra upp sinsemellan om betalningen.

Pete!

2007-03-13T17:50:00.000+01:00

Pete Doherty (uttalas ”Dockerty” av vissa, så det så, Henke!) fyllde 28 år igår och vad passar då bättre än en lista över Babyshambles bästa låtar? För de som inte har någon koll på Pete, annat än de skandaler som står att läsa i skvallerpressen, så är han en av frontfigurerna i The Libertines; 2000-talets bästa band som tog England med storm. Pete och Libertines andra frontman, Carl Barât, drog inte jämt och 2004 splittrades bandet, efter bara fyra år och två studioalbum.

Carl drog vidare och startade Dirty Pretty Things medan Pete startade Babyshambles. Därefter har framgångarna varit blandade och även om de nya banden inte ens är i närheten av att komma upp i samma klass som Libertines så har de en och annan fantastisk låt.

Här kommer så en lista på Babyshambles tio bästa låtar. Har du inte hört dem förut, så är det bara att dra hem dem. Och har du inte ens hört Libertines? Ja, då har du gått miste om någonting riktigt stort!

1. Albion
2. Fuck Forever
3. The 32 of December
4. Beg Steal and Borrow
5. Killamangiro
6. Pipedown
7. The Man Who Came to Stay
8. Loyalty Song
9. Back From the Dead
10. The Blinding

Pelles krav

2007-01-28T05:43:00.000+01:00

Jag hade en diskussion med P igår, där jag kom med påståendet att det finns väldigt få snygga fotomodeller. Han tog hela resonemanget ett steg längre och menade att det inte finns en enda snygg fotomodell. Trots att jag tog upp Heidi Klum och Tyra Banks som fina exempel så stod han fast vid sin åsikt.

Sedan tidigare har han också sagt att han skulle tacka nej till Jennifer Aniston, även under dennes storhetstid. Det börjar bli lite ”Henkeklass” över P:s absurda krav.

Finns det något samband med att han numera inte ser sig själv som singel, månntro?

Två damer som tydligen inte duger åt Pelle:

Kompletterande uppgifter

2007-01-28T05:34:00.000+01:00

Det har inkommit nya uppgifter (jag avslöjar inte källan, men den börjar och slutar med ett "P") gällande Nickes fascination av Sandra Bullock. Det är tydligen så att affischen han har på rummet inte alls är en affisch. Istället så är det en svartvit datautskriven A4-bild av en lättklädd Sandra. Man skall tydligen kunna se ett par stora... pixlar...

Håhå, Nicke!

"Tack detsamma"

2007-01-25T22:53:00.000+01:00

Sanna och Joanna, eller Paris och Nicole som vi har börjat kalla dem, har varit i farten igen. Paris (Sanna) har nämligen skaffat sig en intressant ovana. Den visar sig på följande sätt:

Joanna och Sanna är inne för att köpa en sallad. De betalar kassörskan och när de skall bege sig hemåt utspelar sig denna lilla konversation.

- Ha en trevlig kväll, säger Joanna till kassörskan.

- Tack detsamma, utbrister Sanna, varpå hon och Joanna lämnar butiken.

Kassörskan? Ja hon hann inte säga någonting eftersom Sanna svarade åt henne.

Så när Sanna instämmer i någonting riktat till tredje part säger hon numera ”tack detsamma”, vilket i sammanhangen blir hysteriskt roligt.

Sanna och Hubert

2007-01-25T22:46:00.000+01:00

När Sanna och Joanna var små så hade de varsin äcklig eremitkräfta som husdjur. Vad de hade dem till har jag ingen aning om, men de lär knappast ha gosat med dem alltför mycket. De är nämligen riktigt äckliga (för att förtydliga så talar jag om eremitkräftorna och inte Sanna och Joanna).

Nåväl, det var inte det roliga i denna historia. Det är istället det faktum att Sanna sparat på kadavret efter sin eremitkräfta – Hubert som han så fantasifullt hette – i över tolv år!

Vilken sjuk människa sparar på en äcklig insekt (eller vad den nu må klassas som) i en ask i t o l v långa år? Som tur var fann Pappa Pelle asken och slängde den omgående, till Sannas förtvivlan, i soporna.

Nicke och Sandra

2007-01-25T22:26:00.000+01:00

Efter det senaste avslöjandet om Nicke så har ni kanske fått en konstig uppfattning om grabben? För att ge honom lite upprättelse så kan jag avslöja att han faktiskt gillar vettiga damer också. Sedan barnsben har varit hopplöst förälskad i Sandra Bullock.
- Hon var så sexig i Speed, tänk att ha ett sådant initiativrikt fruntimmer, lär han ha sagt en gång i tiden.

Som om det inte vore nog så har han fortfarande den här affischen uppsatt i pojkrummet:

De bästa låtarna år 2006

2007-01-17T00:26:00.000+01:00

2006 har passerat och musikmässigt så var det, all rap och kommersiell pop till trots, ett ganska hyfsat musikår. I brist på någonting vettigt att göra, så har jag plitat ned de tio bästa låtarna från det gångna året.

10. Scissor Sisters – I Feel Like Dancin’
En irriterande låt som sätter sig i huvudet och till slut blir bra.

9. The Lemonheads – In Passing
Ett underskattat band, med en del trevliga låtar, där "In Passing" stack ut från mängden.

8. Razorlight – In the Morning
Halvsvenska "Razorlight" fick sitt stora genombrott under året.

7. The Strokes - Razorblade
Rock n' Roll!

6. Pete Doherty – Beg Steal and Borrow
Pete kan ännu, drogerna till trots (eller tack vare?). Här med ett fenomenalt akustiskt nummer.

5. Arctic Monkeys – I Bet You Look Good on the Dancefloor
De överskattade Sheffield-aporna har trots allt gjort en och annan bra låt.

4. Dirty Pretty Things – Bang Bang You’re Dead
Carl Barat har alltid stått i skuggan av Pete Doherty, men 2006 var han "Libertines-kungen".

3. Primal Scream – Country Girl
Veteranerna i "Primal Scream" lyckades återigen få till en svängig melodi.

2. The Kooks – Ooh La
De gjorde årets bästa debutplatta, med "Ooh La" som bästa låt.

1. Richard Ashcroft – Words Just Get in the Way
Ashcroft skapade inte bara årets bästa låt utan även årets bästa platta i och med "Keys to the World".

Nicke vill ha "Lill-Babs"

2007-01-16T23:28:00.000+01:00

Gillar Nicke den 69-årige Lill-Babs? Ja, i alla fall om man lyssnat till de historier som florerat i området. Han skall tydligen ha förklarat hur han gärna skulle hoppa i säng med Lill-Babs, om tillfället gavs. Tydligen så är hon ”riktigt fräsch och välbevarad”.

Det hela lät ju högst osannolikt, men när jag konfronterar honom med ryktet så bekräftar han det:
- Det är sant, skulle du kunna motstå det där heta energiknippet?

Ja, Nicke, det skulle jag kunna!

Vår GILF-hunter Nicke vill ha Lill-Babs och Sanna gillar män (läs: gaggiga gamla gubbar) som Lasse Berghagen och Arne Hegerfors, det är onekligen någonting som inte står rätt till hos syskonen...

Idol förnedrar och mobbar ungdomar!

2006-11-08T08:55:00.000+01:00

Det är en smärre skandal att ett så pass hemskt program som Idol får sändas i svensk television. I alla fall enligt Kjell Bergqvist som tycks ha en personlig vendetta mot TV4, sedan han själv fått kritik för att ha berömt riksmongot Carolina Gynnings bröst.

Till Aftonbladet säger han bland annat följande om kanalens VD Jan Scherman:

-Han är väl ytterst ansvarig för det där företaget. Jag vill bara få dem att sluta vilseleda människor, framför allt våra ungdomar och unga tjejer.

Vad är egentligen vilseledande med att klart och tydligt förklara för dessa ungdomar att de inte kan sjunga och istället bör satsa på någonting annat? Det är väl tyvärr bara i dubbelmoralens Sverige som man inte får säga sanningen om folk som tror att de är guds gåva till mänskligheten.

Förutom Bergqvist så har en annan svensk kändis iklätt sig rollen som moraltant. Den folkkäre artisten Lars Winnerbäck ”rasar” nu tydligen också mot Scherman och TV4.

Enligt Winnerbäck så ”marknadsför [TV4] mobbning med en ball attityd när resten av samhället försöker arbeta mot problemet”.

I protest mot detta så stoppar han nu den reklamkampanj som han tänkte ha i TV4. Frågan är om kanalen kan överleva detta dråpslag? Tänk er själva vilken katastrof det skulle vara att inte få sända Winnerbäcks fantastiska reklamkampanj!

Angående Bergqvist så har han i alla fall rätt i en sak, gällande Gynning:

"Naturligtvis fick hon inte uppdraget i Förkväll på grund av att hon var den som var mest kvalificerad för uppdraget."

Självfallet var hon inte bäst kvalificerad. Hon fick jobbet på grund av könskvotering, eller nåja, snarare på grund av bröstkvotering. Men det är väl inget fel i det, eller hur?

Det skulle förresten vara intressant att se vad Bergqvist och Winnerbäck tycker om den amerikanska versionen av idol. För här snackar vi hysteriskt roliga, men samtidigt väldigt elaka sågningar. Det är precis så som TV skall vara. Simon Cowell är kungen av "mobbnings-TV".

Filmtips

2006-11-07T22:21:00.000+01:00

Här kommer ett litet filmtips till Jacke. Stephen Kings miniserie "Storm of The Century" borde ju tilltala en äkta "storm chaser" av Jackes rang.

Storm of The Century

Handlingen påminner en del om det som hände här:

"A small village off the mainland is about to receive a huge winter storm. It won't be just another storm for them. A strange visitor named Jacke comes to the small village and gives the residents havoc. He knows everything about them, and when he tells the truth about one of them, that person denies it. The town constable, Henke, tries to keep everyone in check with the huge storm and Jacke. Jacke keeps telling the people, "Give me what I want and I will go away"..."

Återkom gärna med en recension. Jag ser fram emot en jämförelse av Kings storm och den vi fick uppleva.

"The Storm of The Century!"

2006-11-07T21:55:00.000+01:00

För någon vecka sedan drabbades Sverige av ett förfärligt oväder. Temperaturen sjönk chockartat ned emot tre plusgrader och det blåste lite sådär måttligt, som det alltid gör en vanlig oktoberkväll. En vecka innan denna så kallade ”storm” fick vår vän Jacke panik, av sällan skådat slag.

I all välmening så överöste han oss med varningar om ”The Storm of The Century”, som han kom att kalla den. Han ringde, skickade SMS och meddelanden på MSN. Budskapet var tydligt:

”Gå för allt i världen inte ut någonting under de närmsta dagarna! Ovädret kommer att begrava er alla!”

Jag minns hur han ringde och väckte mig klockan sex på måndagsmorgonen. Jag kunde direkt skönja paniken i hans röst, när han bad mig att illa kvickt samla på mig mina käraste ägodelar för att sedan söka skydd. Stormen var på väg!

Han rådde oss alla att bunkra upp med konserver, i det fall att samhället skulle bli totalt utslaget. Han drog upp ett liknande scenario som i New Orleans, där orkanen Katrina ödelade större delen av storstaden. Förödelsen skulle bli total och vi ombads att ta avsked av våra nära och kära, i det fall det värsta skulle inträffa.

Eftersom all el skulle slås ut så tog Jacke ett uppehåll från den katastrofala nätpokern. Han påpekade själv att stormens förödelse förmodligen skulle komma att ha lika negativ inverkan på hans liv som pokerspelandet haft.

Därefter så åkte han enligt rapporterna till den tyska butikskedjan Lidl för att inhandla konserver i mängder. Den goda människa som han är så handlade han inte enbart proviant för eget bruk. Han stannade nämligen i timmar på parkeringen utanför Lidl, enkomt för att dela ut konserver och gasmasker till intet ont anande medmänniskor. Han skrek ut stormvarningar, tills rösten tynade bort av påfrestning. Han delade ut flygblad med instruktioner hur man klarar sig undan en storm. Man kan kort säga att han slet för mänskligheten!

Timmarna gick sedan, temperaturen sjönk en grad, det föll en och annan regndroppe och det blåste lite i träden. ”Stormen Jacke”, som vi kom att kalla den, var sedan över.

Å alla Sundsvallsbors vägnar vill jag härmed tacka dig, Jacke, för att du räddade våra liv. Vi överlevde alla ”The Storm of The Century”, tack vare en ensam liten stor människa. Johan J, allas vår hjälte!

Poängkungen Lasse?!

2006-10-06T22:40:00.000+02:00

Nu går det skam på torra land! Allas vår Lasse leder nämligen poängligan i västerbottens division 3.

Man ställer sig omgående frågan vilken klass det är på nivån där uppe? Jacke hade visserligen problem att platsa i trean förra säsongen, men det berodde nog mer på att han slutat med fysiska aktiviteter till förmån för pokerspelandet (vilket är ett enormt problem i sig).

Nåja, tillbaka till Lasse. Inte kan han väl ha blivit så pass mycket bättre på äldre dar? Jag minns hur han varje säsong hade svårt att slå mig i den interna poängligan – och hur han skämdes över att faktiskt göra mindre poäng än målvakten. Detta ledde till ett mindervärdeskomplex som kom att stjälpa hans karriär.

Istället för att syssla med det han gjorde bäst – att agera defensiv back – så fick han storhetsvansinne. Först blev han en offensiv back á la Paul Coffey. Problemet var bara det att han inte gjorde några poäng framåt. Bakåt läckte det dock desto mer. Det tog honom en eller annan säsong att inse att detta experiment inte skulle slå väl ut.

Därnäst försökte han sig på rollen som forward, eller ”teknisk powerforward”, som han kallade sig. Det slutade inte bättre än att han ådrog sig fler utvisningar, de flesta för ”goaltender interference”.

Hur han nu har lyckats med bedriften att leda den totala poängligan förblir en gåta. Detta, hans fjärde experiment, ser dock ut att ha lyckats. Att det dröjde tills han var 25 år och satte stopp för hans eventuella karriär på elitnivå tycks inte bekymra honom det minsta.

Å andra sidan kan han ju ha fabulerat ihop hela den här historien. En sak är i alla fall säker och det är att med Lasse så är ingenting säkert. Varken sanningen, motståndarna eller medmänniskorna…

Humor i idol

2006-10-06T21:46:00.000+02:00

Av någon anledning så har jag fastnat framför årets upplaga av Idol, även efter att alla dessa underhållande sopor gjort sitt. Visst sjunker underhållsvärdet avsevärt när det enbart återstår folk som faktiskt kan sjunga. Men humor finns det trots allt fortfarande. Programledarna är exempelvis fantastiskt dåliga. Jag minns inte minst när Sanna Bråding försökte få oss tittare att känna sympati för Markus, som faktiskt lagt sin karriär som hockeyproffs åt sidan, enbart för att sjunga! Det visade sig dock att Markus slutat med hockeyn redan i junioråldern och var så pass dålig att han inte ens finns med i Eurohockeys enorma databas.

Under de första avsnitten var samma Bråding alltid uppspelt när hon så stolt faktiskt kunde avslöja för oss där hemma att röstningen nu minsann var avslutad! Att vi fått se en nedräkning i bildrutan som just kungjort detta tycks helt ha undgått henne i all denna entusiasm att få vara den som avslöjade denna sensationella nyhet.

Men det finns ju de som uppskattar henne också. Om jag inte missminner mig så har Pelle uttryckt sin glädje över att åter få se henne i TV-rutan.
- Jag har varit förtjust i henne sedan Tre Kronor-tiden. Hon vann tidigt mitt hjärta där hemma i pojkrummet. Hennes raspiga röst får mig att rysa av välbehag, skall han ha muttrat under ett tidigare Idolavsnitt.

"Mark in the Park" lär vinna priset som Sveriges största jubelidiot 2006. Pinsammare människa får man leta länge efter. Han är tyvärr en ganska lovande hockeyspelare och jag hoppas innerligen att han blir svårt skadad och tvingas sluta. För vem vill se mer av en sådan fasansfull människa?

Halvkanadensiskan Sara Burnett åkte ut i den första omgången vilket var synd. En charmig tjej som gillar hockey är ju aldrig fel...

Det är förresten ruskigt mycket snack om hjärta hit och hjärta dit. Är det bara jag som lyssnar på musik med öronen?

Kommersialismen lyser igenom under de nuvarande avsnitten. Artisterna får två minuter var – om ens det – för att sjunga, vilket ju är vad det hela egentligen går ut på. Resterande del fylls med skitsnack och massvis av reklam.

Kishti har ovanan att alltför ofta använda sig av engelska fraser när hon pratar. Jag undrar varför? Hur som helst så blir det ganska pinsamt när en vuxen kvinna försöker låta som en omogen och "cool" tonåring.

Joanna och Lejonkungen

2006-08-27T20:39:00.000+02:00

Lejonkungen var en populär figur på sin tid. En som var riktigt förtjust i honom var Joanna. Vid en ålder av 14 skrev hon nämligen ett gästboksinlägg till honom (föga anade hon att han inte existerade på riktigt, än mindre på Internet). Här nedan kan ni ta del av - och skratta åt - hennes meddelande:

joanna nordin

Location:

Hi!!!!!!!! i´m coming from sweden so i dont so good to writing to english. I dont now if you understand what i writing. be cuse i dont so good to english. your homeside its verry good becuse i like lionking thats my favorite movie. And you takewhite intresting stuffe. bye bye

you can writhe a letter to me if you want

---

Eftersom hon vill ha ett svar utan att skriva sin address, så kan man väl anta att hon trodde att Lejonkungen var tankeläsare? Annat värt att notera är att han ”takewhite interesting stuffe”. Betyder det att han gillar att dra en lina då och då?

Josse irriterad på SW

2006-08-22T18:58:00.000+02:00

Jag var hem till pappa en sväng och på hans dator så hittade jag en fil jag sparade i höstas, där Josses klassiska ilska över Smallworlds ändrade regler finns noterade. Håll tillgodo:

garcia81
Rookie

Joined: 03 Oct 2005
Posts: 1

Report abuse
Display at Top 06 Oct 2005 14:12 Send private message Reply with quote
Ok im from sweden and i dont understand a (expletive) about the rooster freeze and all that. Why cant it be like last year? This sucks...

---
Det går inte att ta miste på hans irritation över att inte ha fått klarhet i regeländringarna. Notera även den automatiska censuren av hans svordom. Med tanke på hans svaga resultat så kan väl man anta att han aldrig lyckades få grepp om reglerna..?

"Den förlorade sonen" kommer hem!

2006-06-26T15:59:00.000+02:00

Mitt under midsommarfirandet fick jag ett glädjande SMS från en gammal vän. Det var en ”skåning” som kom med den glädjande nyheten att han till veckan gör ett efterlängtat besök i Sundsvall.

Allas vår Nibe är alltså tillbaka. "Den förlorade sonen" har hittat hem – om än endast för en vecka eller så. Jag sitter och funderar på vilka äventyr som väntar oss härnäst? Eldsvådor, fylleceller, personskador, skadegörelser eller bara helt vanliga (med Nibes mått mätt) ”storfyllor”? Klart är i alla fall att Gatufestveckan kommer att bli minst sagt händelserik! Etta att inte ta hand om Nibe!

"Mad Richard" - Live at Brixton Academy

2006-06-08T15:00:00.000+02:00

Förbandet Tiny Dancers (som för övrigt var riktigt bra) har sedan länge slutat spela. Vi står nästan längst fram vid scenen och det är en tryckt stämning i ett fullpackat Brixton Academy i södra London.

Klockan 21:10 tystnar musiken från högtalarna och killen bredvid mig ger ifrån sig ett vrål, det dröjer inte många sekunder innan samtliga 5000 personer i arenan vrålar med. Ljuset släcks ned och Primal Screams hit Come Together pumpas ur högtalarna. Det går några minuter och precis när sången startar så kliver Richard Ashcroft ut på scenen till ett öronbedövande jubel.

Han är orakad och kommer stiligt iklädd jeans, jeansjacka, hatt och solglasögon. Han välkomnar publiken och påpekar att ”I have got some keys to the world”, han inleder följaktligen med titelspåret ur det senaste albumet. Redan som andra låt kommer den första klassikern då det är dags för Sonnet. I och med detta infinner sig snabbt den nostalgiska känslan av att man ser en av 90-talets största musiker.

Han fortsätter sedan att varva nya låtar med gamla klassiker och samtliga låtar höjer sig live, inte minst de nya låtarna Words Just Get In The Way, Keys to The World, Why Not Nothing, Sweet Brother Malcolm samt Break The Night With Colour.

Richard uppträder energiskt på scenen och surrar en hel del mellan låtarna. Han tillägnar Drugs Don’t Work till alla som förlorat någon, han pratar om hur underbart det är att spela inför en sådan stor publik där ingen ens funderat på att begå självmord, han hånar media och deras grundlösa kritik, osv...

Det blir även en del spex för publiken. I slutet av New York sliter han sönder strängarna på gitarren och under History spelar han fel ackord, varpå han hugger tag i handen och försöker kontrollera den, som om den levde ett eget liv.

När det blir dags för extranummer så kliver han ensam in på scenen och inleder med tre låtar innan resten av bandet kommer tillbaka. Den första låten är History. Han frågar publiken vilken låt de vill höra, de flesta vill konstigt nog höra hans nya sololåtar, men han har redan bestämt sig för History och kör igång en av kvällens höjdpunkter.

Han avslutar i vanlig ordning med BSS och det blir naturligtvis ett rejält drag i arenan. Han nämner också någonting om att det hela skall komma med i TV, så förhoppningsvis kommer konserten att sändas framöver, men jag vet inte säkert.

Konserten går att summera med ett enda litet stort ord: Godlike! Ashcroft var magnifik! Det var helt fantastisk och det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma!

Setlist (som jag kommer ihåg den, kan sakna någon låt):
Keys to the world
Sonnet*
Music is power
A song for the lovers
Why not nothing
The drug’s don’t work*
Science of silence
Sweet brother Malcolm
New York
Words just get in the way
Lucky man*
----
History*
Lonely soul*
Break the night with colour
Bittwersweet Symphony*

*= (Klassiska) The Verve-låtar

Ashcroft i London på lördag!

2006-05-17T12:41:00.000+02:00

Imorgon bär det så av till London, med Richard Ashcrofts spelning på Brixton Academy som höjdpunkt.

Richard Ashcroft, eller ”Mad Richard” som han kallas i brittisk media, är en levande legend. Som sångare och låtskrivare i The Verve så var han en av 90-talets största musiker. Han fick sitt smeknamn eftersom han ibland kunde komma med lite underliga påståenden, förmodligen efter en eller annan ”trip”. Bland annat hävdade han att se The Verve live var det närmaste man kunde komma att flyga. Samtidigt påstod han att han verkligen kunde flyga (huruvida han menade det bokstavligt eller filosofiskt, låter jag vara osagt).

”I believe that you can do anything. I believe you can fly and I believe in astral travel, because, if I thought I was just going to walk around this place for the next 50 years, I don’t think I could exist,” sade han i en intervju för NME 1992. "Mad Richards" var det ja…

”Surely music was invented so that we could experience something sensational and something strange, something that takes us out of everyday existence”, var andra – klokare ord – han sade till NME.

Nåväl, på lördag är det dags. Spelningen sker alltså på Brixton Academy, en av världens mest klassiska konserthallar. Den har ständigt blivit vald till Storbritanniens bästa Live-arena. Ashcrofts setlist ser ut att vara bättre än någonsin. Kan det bli annat än succé med klassiker som The drugs don’t work, Bitter sweet symphony, Sonnet, Lucky man, History och On Yur own?

"Franzén räddade Detroit från fiasko"

2006-04-22T13:36:00.000+02:00

...Så lyder dagens rubrik i Aftonbladet när Detroit slog Edmonton med 3-2 efter övertid i slutspelets första omgång. Stor matchvinnare blev Kirk Maltby, som inte bara kvitterade utan även slog in det matchavgörande målet i den andra övertidsperioden.

Enligt Aftonbladet var det dock en svensk som räddade Detroit från ett eventuellt fiasko, som de valt att kalla en förlust för. Johan Franzén hade nämligen en förstahands- och en andrahandsassist, vilket i kombination med svenskt medborgarskap gör honom – enligt Aftonbladets snedvridna logik – till frälsaren.

Kvällstidningarnas världsbild och logik är oftast för svår att förstå för oss vanliga människor, dagens dravel inräknat. Det är ungefär som när Peter Forsberg gör en assist i en 6-1-vinst, som han då påstås ”ligga bakom”.

Aftonbladet upphör aldrig att förvåna. Mats Wennerholm är allmänt känd för sina faktafel och märkliga åsikter. Numera jobbar förre nöjesjournalisten Per Bjurman i deras NHL-stab. Tro det eller ej, men han lyckas faktiskt överträffa Wennerholm i felaktigheter. Bland annat har Bjurman påstått att Henrik Lundqvist är den första rookiemålvakten någonsin att vinna 30 matcher under en säsong och att Detroits poängskörd från i år är nytt NHL-rekord.

Det är uppenbarligen inte svårt att vara journalist. Skriv vad du vill – om det är rätt eller fel verkar vara av mindre betydelse.

"I'm Cup Crazy"!

2006-04-21T22:48:00.000+02:00

Det är en lustig känsla som smugit sig inpå de senaste dagarna… Jag känner mig varm i hela kroppen. Jag svettas om nätterna och har svårt att sova. Såväl nervositet och ängslan som glädje och sorg hänger i luften. Det känns nästan som att jag har feber. Kan jag vara kär, månntro?

Nej, det är helt enkelt hockeyfebern som tagit överhanden! Eller som man skulle säga i Nordamerika, ”I’m Cup Crazy”! I natt startar nämligen Stanley Cup, den åtråvärda jakten på Lord Stanleys pokal. Senast det begav sig – för två år sedan – var jag på plats för att följa Flyers väg, ända från storvinsten mot Toronto i kvartsfinalens femte match fram till nederlaget i den sjunde semifinalmatchen mot Tampa Bay.

Jag har påbörjat planeringen för en ny USA-resa. Dessvärre har jag varit glömsk/lat och inte fixat någon ackreditering till matcherna. Det lär förmodligen vara för sent, men jag skall ta kontakt med NHL-kontoret och se om det går att lösa på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis ordnar det sig och sedan gäller det bara att Flyers tar sig till semifinal, för tidigare än så åker jag icke. Ett eventuellt avresedatum blir i så fall i slutet av maj, med hemkomst någon eller några veckor senare.

De matcher som inte går på Canal+ kommer att laddas hem från Internet och ses på TV dagen efter. Framledes undanbedes därmed alla eventuella gliringar
och/eller rapporter om resultat. Vänligen respektera detta!

Slutligen så tar jag mig nöjet att tippa utgången i åttondelsfinalerna:

Eastern Conference
Ottawa-Tampa 4-2
Carolina-Montreal 4-1
New Jersey-New York Rangers 4-2
Buffalo-Philadelphia 2-4

Western Conference
Detroit-Edmonton 4-1
Dallas-Colorado 3-4
Calgary-Anaheim 4-1
Nashville-San José 1-4

Drop the puck!

Aftonbladet/Expressen uppdaterar SAOL

2006-04-21T01:22:00.000+02:00

I dagarna släpps den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista och man kan inte göra annat än att förfäras över det faktum att de valt att införa det påhittade ordet nakenchock som ett av många nya ord.

SAOL inför ord som de anser ”speglar svenskarnas vanligaste ordval - eller dagens samhälle”. Nog för att de båda kvällstidningarna använder ordet i var och varannan artikel, men finns det på fullaste allvar någon vettig människa som använder det? Eller blir vi kanske ofta chockade av den nakenhet som vi upplever i vardagen?

Den enda nakenchock som jag har varit i närheten av att uppleva är då Larsa sov i min soffa (se bild nedan) under Gatufesten...

Min vän "Knibe"

2006-04-20T16:58:00.000+02:00

Jag har en gammal polare, en legend helt enkelt, som lyckats med än det ena, än det andra under sin ungdoms dagar. För att inte hänga ut honom, så kan vi kalla honom "Knibe". Här följer en liten lista över några av hans otaliga bravader:

• Familjen - nog sagt!
• Fyllecell nummer ett och tillhörande skadegörelse.
• Eldningen utanför Systemet och jagad av Securitas.
• Festivalen med tillhörande ryggproblem.
• Plankningen på IP och jagad av Securitas (igen).
• Inbrottet och övernattningen på Kyps balkong.
• "Knibe" finner Östen I.
• Fyllecell nummer två, men utan skadegörelse den här gången.
• Hål i huvudet på Melody och utdömningen av så väl vakt som taxichaufför och doktor.
• Snöbollskastningen som väckte Love.
• "Knibe" finner Östen II.
• Gin-fyllan och Karins krossade märkesvas.
• Eldningen av tidningarna på busshållplatsen och angivandet av Henke.
• Brännmärkningen och tinnitus under Oasis-konserten på Cirkus.
• Kvasten genom Johnnys ruta.
• Kvällen som slutade på oljeplattformen.
• Bögen med järnröret.
• Hetsjakten på Magnus Wallin.
• Förstörningen av heltäckningsmattan, repningen av DVD-skivorna och incidenten i slasken i Manchester.
• Placeringen av gråsuggan utanför dörren så att Love & Britt inte kom ut.

"Knibe", flytta hem igen. Vi saknar dig!

OBS! Mannen på bilden har allting med artikeln att göra.

Hur blir man av med Larsa?

2006-04-20T16:56:00.000+02:00

Tidigare undrade jag hur man blev av med skägg. Nu till en mer allvarlig fråga; Hur blir man av med Larsa?

Slutspelsdrägg tänker kanske vissa? Nä, det är av ren lathet som Larsa har fått härja fritt den senaste veckan. Frågan är dock hur man gör för att bli av med honom? Det är omöjligt för mig att få bort honom. Eller visst, det går, men han är så pass trög och seg att det är svårt. Jag avstår nog därmed hellre.

Måste man leja en hitman? Han kanske går att svälta bort? Nåja, han får vara tills vidare…

Jag fick sparken

2006-04-20T03:22:00.000+02:00

I tisdags dök jag (omedvetet) upp en timme för sent till träningen och fick sedan reda på att jag inte blir erbjuden en plats i truppen till nästa säsong. Jag blev aningen förvånad, men köper motiveringen helt:

”Du skulle bli förstemålvakt, men vi måste satsa på spelare som brinner för innedandyn och tränar 100% av träningarna.”

Fullt förståeligt med tanke på att jag endast har tränat två gånger på fem veckor och det faktum att jag slutat under båda de två senaste säsongerna. Förra säsongen lade jag ned i slutet av säsongen och som följd åkte laget ur serien. Detta lär säkerligen ha varit en bidragande orsak till tisdagens beslut. Även den här säsongen så slutade jag att spela (med Nordic dock), denna gång då säsongen höll på att dra igång.

Sparken från sin klubb... Man kan inte göra annat än att känna sig som en liten Vinnie Jones eller Paul Gascoigne. För att vara allvarlig så finns motivationen uppenbarligen inte där, så jag får se om det blir något spel alls nästa säsong.

Vinst igen!

2006-04-20T00:43:00.000+02:00

Av tradition så har vi sedan många år tillbaka deltagit i en Dream Team-liknande tävling, men istället då gällande NHL. Jag har vunnit var och vartannat år och årets säsong är inget undantag. Visserligen stod Henke för en god kamp, men i slutändan var segern klar.

Jag vill också ge en eloge till Nibe och Josse som hamnade sist. Josse är dock ursäktad för han lade ned att spela. Sjutton gånger... Även Pelle förtjänar ett omnämnande, trots att han bytte halva laget till varje omgång så blev han inte bättre än femma. Starkt!

Väl mött igen nästa år, grabbar!

Grattis Joanna!

2006-04-20T00:23:00.000+02:00

Härmed kommer ett sent officiellt grattis till lillasyster Joanna som fyllde år i måndags. 18 år... Kommer hon att ränna på krogen lika mycket som broder Pelle nu? Det hoppas jag inte, även om det finns vissa tendenser till det. De gillar ju båda två att festa och raggar både till höger och vänster…

Skämt åsido, Grattis Joanna!

Hur blir man av med skägg?

2006-04-19T23:53:00.000+02:00

Slutspelsskägg tänker kanske vissa? Nä, det är av ren lathet som skägget har fått växa fritt den senaste veckan. Frågan är dock hur man gör för att bli av med det? Det är omöjligt för min gamla Philishave Tracer att få bort det. Eller visst, det går, men den är så pass trög och seg att det gör ont. Jag avstår nog därmed hellre.

Måste man köpa en trimmer? Det kanske går att vaxa bort det? Nåja, det får vara tills vidare…

We are going up!

2006-04-19T23:40:00.000+02:00

Så, efter tolv långa år är Sheffield United åter i Premier League! Hela Sheffield lider av stor fotbollsfeber och United har sedan länge sålt slut på biljetterna till de avslutande hemmamatcherna. Igår njöt vi av Yorkshirederbyt mot Leeds, som följdes upp av en ny festivalnatt i Sheffield med omnejd.

Blades har goda möjligheter att hålla sig kvar och etablera sig i Premier League. Klubben har blivit otroligt professionell, både på och utanför fotbollsplanen. Arenan byggs ut, ekonomin är i balans och nyckelspelarna unga. Framtiden ser onekligen ljus ut för Sheffields stolthet!

Larsa skyldig till fusk?

2006-04-12T12:51:00.000+02:00

I dagens ST anklagas företaget Säkrahem för fusk. Ingen direkt skräll med tanke på att företaget en gång förlitade sig till allas vår egen George "Larsa" Costanza och dennes snedvridna och korruptiska hjärna...

Idioter finns det gott om

2006-04-12T11:15:00.000+02:00

Aftonbladet (ja, jag läser faktiskt smörjan på Internet) rapporterar i dag att Färjestad kommer att polisanmälas för mobbning.

Ni missade väl inte när Färjestads Per Ledin inför SVT:s TV-kameror kallade Frölundas Tommy Salo för ”tjockis”, eftersom han tyckte att ”råttet var mågat”?

Nåväl, detta fick en grupp juridikstudenter (en grupp idioter hade nog passat bättre) att se rött och polisanmäla Färjestad. Till Aftonbladet säger en talesman för idioterna:
- Löfbergs Lila Arena är en arbetsplats och klubben är ansvarig för att det inte pågår någon mobbning på arbetsplatsen. Nu kommer vi att polisanmäla Färjestads BK för brott mot arbetsmiljölagen eftersom mobbning på en arbetsplats klassas som ett arbetsmiljöbrott.

De skall lämna in polisanmälan i dag, men har ingen förhoppning om att Färjestad skall fällas:
- Nej, som vanligt i det här landet kommer nog åklagaren att lägga ned ärendet, säger Löfkvist lite bittert.

No shit, Sherlock. Till och med i stämningarnas hemland USA skulle de hånskratta åt dylika idioter.

●●●

För att fortsätta på idiottemat så rapporterar samma tidning också att Frölundas reservmålvakt Mikael Sandberg "knäckte" Färjestads målvakt Daniel Henriksson.

Sandberg skall tydligen ha kartlagt Henriksson och meddelat sina lagkamrater att skjuta högt, vilket gav utdelning. Året är 2006 och det skall tydligen till ett "geni" för att få hockeyspelare att förstå att man enklast gör mål genom att skjuta högt?

Topplista: Britpopens bästa band

2006-04-12T07:35:00.000+02:00

Britpopen förändrade en gång i tiden England och dess livstil. Hela Storbritannien blev kort och gott "Cool Britannia". Här kommer en lista på Britpopens, kanske inte största, men däremot bästa band:

1. Oasis (1994-)
Inget band slår Oasis. Någonsin.
2. The Verve (1993-1998)
Många av Richard Ashcrofts texter är rent magiska.
3. Stereophonics (1997)
Slog igenom sent, men låtar som Dakota och Rewind lever för evigt hos mig.
4. Blur (1991-2003, 2006-)
Britpopens näst största band gör förmodligen comeback i år.
5. Ocean Colour Scene (1992-)
"Live on The Riverboat" är underbar!

"The end of an era!"

2006-04-12T04:54:00.000+02:00

Favoritkrogen O'bar tog i helgen avsked av oss alla. Självfallet var jag där för att säga adjö åt den vän som varit mitt hem under sju års tid.

Fredagen blev nostalgisk, där bartender Burman bjöd mig på en gammal whiskey (jag minns inte, men sade han att den var från 1922?) som avsked. I fyllan tackade jag för vänligheten, svepte whiskeyn och minglade vidare.

Lördagen var alltså dagen för det riktiga avskedet. Dessvärre blev det än ännu värre fylla än fredagen. I all berusning och bland övriga bekymmer så glömde jag tydligen bort att det var sista kvällen, för det blev ingen sista symbolisk öl. Inget "God natt, Macken", liksom...

Inte heller blev det bättre när jag fick reda på att de hållit en bartömning i söndags. Ytterligare ett missat tillfälle för ett adjö.

Först stängde de Marleys och nu O'bar. En stor del av ens uppväxt är därmed borta och kvar finns bara Svenssons. Frågan är om det räcker? Vad gör man nu efter klockan två, då Svenssons stänger? Har man en tidig efterfest hos Pilen? Nja, man blir nog snarare tillbakatvingad till O'Learys eller Oscar. Tillbaka till de stora ställena, med de allmänt dryga människorna.

Jag kommer sannerligen att sakna O'bar, dess stämning och alla människor som höll mig sällskap varje helg under sju år.

It’s the end of an era, så;
Live Forever, O'bar!

Välkommen!

2006-04-12T04:41:00.000+02:00

Var och varannan människa tycks blogga nuförtiden, så varför skall inte jag kunna göra detsamma? Jag som har så mycket vettiga och kloka tanker om musik, sport och enbart livet i största allmänhet.

Jag gillar att skriva och förhoppningsvis kommer det framöver att finnas några alster väl värda att ägna någon minut åt att läsa och begrunda.

/Danne