Poängkungen Lasse?!

Nu går det skam på torra land! Allas vår Lasse leder nämligen poängligan i västerbottens division 3.

Man ställer sig omgående frågan vilken klass det är på nivån där uppe? Jacke hade visserligen problem att platsa i trean förra säsongen, men det berodde nog mer på att han slutat med fysiska aktiviteter till förmån för pokerspelandet (vilket är ett enormt problem i sig).

Nåja, tillbaka till Lasse. Inte kan han väl ha blivit så pass mycket bättre på äldre dar? Jag minns hur han varje säsong hade svårt att slå mig i den interna poängligan – och hur han skämdes över att faktiskt göra mindre poäng än målvakten. Detta ledde till ett mindervärdeskomplex som kom att stjälpa hans karriär.

Istället för att syssla med det han gjorde bäst – att agera defensiv back – så fick han storhetsvansinne. Först blev han en offensiv back á la Paul Coffey. Problemet var bara det att han inte gjorde några poäng framåt. Bakåt läckte det dock desto mer. Det tog honom en eller annan säsong att inse att detta experiment inte skulle slå väl ut.

Därnäst försökte han sig på rollen som forward, eller ”teknisk powerforward”, som han kallade sig. Det slutade inte bättre än att han ådrog sig fler utvisningar, de flesta för ”goaltender interference”.

Hur han nu har lyckats med bedriften att leda den totala poängligan förblir en gåta. Detta, hans fjärde experiment, ser dock ut att ha lyckats. Att det dröjde tills han var 25 år och satte stopp för hans eventuella karriär på elitnivå tycks inte bekymra honom det minsta.

Å andra sidan kan han ju ha fabulerat ihop hela den här historien. En sak är i alla fall säker och det är att med Lasse så är ingenting säkert. Varken sanningen, motståndarna eller medmänniskorna…

Humor i idol

Av någon anledning så har jag fastnat framför årets upplaga av Idol, även efter att alla dessa underhållande sopor gjort sitt. Visst sjunker underhållsvärdet avsevärt när det enbart återstår folk som faktiskt kan sjunga. Men humor finns det trots allt fortfarande. Programledarna är exempelvis fantastiskt dåliga. Jag minns inte minst när Sanna Bråding försökte få oss tittare att känna sympati för Markus, som faktiskt lagt sin karriär som hockeyproffs åt sidan, enbart för att sjunga! Det visade sig dock att Markus slutat med hockeyn redan i junioråldern och var så pass dålig att han inte ens finns med i Eurohockeys enorma databas.

Under de första avsnitten var samma Bråding alltid uppspelt när hon så stolt faktiskt kunde avslöja för oss där hemma att röstningen nu minsann var avslutad! Att vi fått se en nedräkning i bildrutan som just kungjort detta tycks helt ha undgått henne i all denna entusiasm att få vara den som avslöjade denna sensationella nyhet.

Men det finns ju de som uppskattar henne också. Om jag inte missminner mig så har Pelle uttryckt sin glädje över att åter få se henne i TV-rutan.
- Jag har varit förtjust i henne sedan Tre Kronor-tiden. Hon vann tidigt mitt hjärta där hemma i pojkrummet. Hennes raspiga röst får mig att rysa av välbehag, skall han ha muttrat under ett tidigare Idolavsnitt.

"Mark in the Park" lär vinna priset som Sveriges största jubelidiot 2006. Pinsammare människa får man leta länge efter. Han är tyvärr en ganska lovande hockeyspelare och jag hoppas innerligen att han blir svårt skadad och tvingas sluta. För vem vill se mer av en sådan fasansfull människa?

Halvkanadensiskan Sara Burnett åkte ut i den första omgången vilket var synd. En charmig tjej som gillar hockey är ju aldrig fel...

Det är förresten ruskigt mycket snack om hjärta hit och hjärta dit. Är det bara jag som lyssnar på musik med öronen?

Kommersialismen lyser igenom under de nuvarande avsnitten. Artisterna får två minuter var – om ens det – för att sjunga, vilket ju är vad det hela egentligen går ut på. Resterande del fylls med skitsnack och massvis av reklam.

Kishti har ovanan att alltför ofta använda sig av engelska fraser när hon pratar. Jag undrar varför? Hur som helst så blir det ganska pinsamt när en vuxen kvinna försöker låta som en omogen och "cool" tonåring.